Historien om en företagsam kvinna och turismens utveckling
Blå Rörs Camping drivs idag av syskonen Jan-Olof och Pia. Detta är en del av den fantastiska historien om deras mormor, Edit Erlandsson, en kvinna som tidigt blev änka, men ändå tog livet och dess utmaningar med stor glädje. Hon insåg tidigt turismens möjligheter och vågade satsa på sina idéer.
Selma EDIT Alexandra Elofsson föddes 1900-02-17 och växte upp i Östra Sörby med sin mor, far, två bröder och en dövstum moster. Hennes far gick bort 1915. 1917 dog hennes mor och ena brodern i spanska sjukan. Den andre brodern hade emigrerat till Amerika. Edit skötte gården och tog hand om sin moster. 1920 gifte sig Edit med GUSTAV Reinhold Erlandsson från Läckeby. De bosatte sig i Borgholm.De fick två barn, Maj (f -21) och Åke (f -28).De var med att tillsammans med Axel o Ellen Nilsson starta det som sedermera blev Sörens bageri.1935 fick Edit besked om att hennes bror i Amerika avlidit och erhöll ett arv om 15.000:-. För dessa pengar köpte de tomt på Furuhäll invid landsvägen (f d 136:an) och byggde det som så småningom blev Erlandssons Pensionat.Endast 43 år gammal blev Edit änka, dottern Maj hade flyttat hemifrån. Edit var ensam att försörja sonen Åke och sin moster.
Edit börjar i turistbranschen
Edit Erlandsson var en kvinna som såg möjligheterna i den ökande turismen. Redan i slutet av 1930-talet startade hon en kaffeservering på Furuhäll, strategiskt belägen mellan Borgholm och Köpingsvik.
Här brukade bönderna stanna och dricka kaffe när de var på väg till stan, särskilt när det var kreatursmarknad nere i Kvarnmarken.
Café
Nöjda Kaffegäster 1942. Lägg märke till den fria utsikten mot staden och Kalmarsund.
Pensionat
Erlandssons Pensionat blev ett välfrekventerat ställe och hade under högsäsong hundratalet dagliga matgäster i tre sittningar.
På söndagsförmiddagarna kom ”gubbarna” som ville dricka en pilsner på verandan. Vi minns speciellt ”Skrik-Tage” från Klinta, Verner och Gustav från Karlshöjd. För oss barn var det oerhört spännande att hålla sig i närheten och lyssna på ”gubbarnas” skrävlande. Ibland blev det högljutt kring borden, men då tog Edit genast tag i att gjuta olja på vågorne. ”Gubbarna” fick bara sitta tills lunchgästerna anlände, sedan skulle där vara lugnt och städat.
Edit var en riktig arbetsmänniska och månade om gästernas trivsel. Hon var uppe tidigt på morgnarna för att baka wienerbröd som serverades till kaffet på sängen, och om det var regnväder ordnade hon med dans till grammofon i matsalen.
Den snattande polisen
En sommarmorgon vid soluppgången kom Edit ner i källaren och upptäckte att dörren stod på vid gavel. Hon tittade ut över vägen och såg en man sittande på andra sidan. Hon närmade sig och upptäckte att det var Borgholms poliskonstapel. Bredvid sig had han en back med öl som nyss innehållit 25 flaskor, men nu återstod endast ett fåtal. Då polisen upptäckte Edit sa han ”fru Erlandsson behöver inte vara orolig, jag ska betala för backen när jag druckit ur alla flaskorna. Men, hon ska veta att det lås som stoppar polis Jonsson, det finns inte!”
Rörmokaren som lydde sin inre röst
Vattentillgången på pensionatet var ytterst begränsad och för att hushålla med dropparna sköljdes vittvätten i nere i Kalmarsund. Dock behövdes naturligtvis en hel del vatten till matlagning, städning m.m. Pensionatet fick sitt vatten via en ledning från granntomten och en privat brunn litet längre bort. På detta fanns servitut. Trots detta såg inte grannarna med blida ögon på att pensionatet använde vatten.
En vårkväll knackade det på Edits dörr. Det var en rörmokare som ville tala med henne.
Då kaffet var serverat sade han:
”Fru Erlandsson! Gud må förlåta mig, grannherrarna har uppdragit åt mig att montera en avstängningskran på vattenledningen till er. Så har jag också gjort.Men, jag har också sett till att kranen inte fungerar! Jag kan inte tåla de beter sig så mot en ensam kämpande kvinna!”
Blå Rörs camping
1948 yppade sig tillfället att få köpa marken vid Blå Rör, av en ren tillfällighet. En dag kom två män som ville låna telefonen. De visade sig visade sig vara enbonde från Kolstad och en lantmätare. Edit kunde inte undgå att höra att de pratade om avstyckning av marken och frågade om inte hon kunde få köpa området. Edits ingivelse var att starta en campingplats på området, som tidigare använts som betesmark för nötkreatur. På området fanns då och då något litet tält. Då Edit fått kontrakt på köpet gick hon och talade med det fåtal som redan tältade där. ”Ni får gärna stanna kvar, men då får ni betala lite grann till mig.”
Campingens tidigaste år
Bland de tidigaste gästerna minns vi:
•Biffen och Bananen – två söderkisar som tillbringade större delen av sommaren i Borgholm och tog ströjobb i staden
•Morén , smålänning som var granne och god vän med Vilhelm Moberg. Han använde det mesta av tiden till att läsa.
Så startade campingen som genast blev mycket populär. Flera av gästerna återkom år från år.
Edit går en runda på campingen tidigt 50-tal – på den tiden betalade de flesta dag för dag.
Pia, i bakgrunden campingen, tidigt 50-tal. Basker precis som morbror Åke Erlandsson.
Campingens utveckling
Under hand har campinglivet förändrats . I början var det tältare som kom med tåg eller båt och gick eller till campingen. Man levde ett primitivt och enkelt liv. De grävde gropar för att kyla mjölkflaskorna i . Numera är det ett fåtal som lever enkelt. Folk vill ha det bekvämt. På 50-talet kunde campingen ibland ha upp till 100 tält. Idag ryms knappt 40 av dagens bekväma husvagnar med förtält.
Fint besök
En dag kom en religiös riksdagsman från norra Kalmar län med familj och slog upp sitt tält på en av campingens finaste platser. Det var naturligtvis mycket fjäsk och ”riksdagsman si” och ”riksdagsman så”... Men, den respekt de hade från ankomsten försvann då hela familjen drog iväg efter ett par veckor utan att betala ett öre! Det är oss obekant om mormor någonsin fick någon ersättning.
Generationsväxlingar
Edit blev äldre, och från mitten av 60-talet tog dottern Maj och svärsonen Olle över ansvaret.
Olle tar upp tältavgift.
Succesivt under 80-talet tog Edits barnbarn Pia och Jan-Olof över ansvaret.
Bilden ovan på Pia och Janne år från Barometern från 1998 – då campingen fyllde 50 år.
De driver den fortfarande tillsammans.
Nästa generationsväxling? Det står skrivet i stjärnorna.....
Trogna gäster vår styrka
Campingen är relativt enkel, inga affärer eller restauranger. Närheten till Borgholm och Köpingsvik gör sådant överflödigt. Vi märker att många trivs med den lugna atmosför som råder, närheten till egen badstrand och nöjen. Detta har gjort att vi genom åren fått många återkommande gäster, att ha tillbringat 40 semestrar hos oss är inget ovanligt. Det behövs ingen marknadsföring, vi lever på den s.k. mun-till-munreklamen. Intresset för vår camping går också i arv, vi har familjer där idag den 4:e generationen kommer hit!
Ung campingvakt Janne med fyra av våra trogna gäster. Peder och Anne-Marie Pedersén från Stockholm, trots att Anne-Marie var rullstolsbunden tillbringade de under en lång följd av år flera veckor i Blå Rör. Erland och Greta Lundin från Fagersta, började med att tälta på 50-talet, gick sedan över till att hyra stuga. Erland fortsatte att komma även efter att hustrun Greta gått bort och har tillbringat över 50 semestrar på campingen – på slutet med barn, barnbarn och barnbarnsbarn!
Kuriosa
Nedan följer en del dokument och foton som visar på en del av Edits verksamhet.
Inför Edits 50-årsdag.
Det gick att höja priserna...
Buffémeny från 1958. Hur många svenskar visste då vad italiensk Pizza var?
Personal på kökstrappan. Överst Edit, kokerska Elin Gillberg och Edits son Åke – som alltid korrekt klädd, slips, ärmhållare, manschettknappar och basker! Flickorna obekanta.